Webbtillgänglighet är allas sak

Att förbättra tillgängligheten till digitala tjänster är ofta – kanske i brist på bättre vetande – något man lägger ut på entreprenad. Man beställer en kartläggning av en konsult och resultaten av kartläggningen ges till sidans tekniska leverantör. Sedan gör leverantören de förbättringar av webbtillgängligheten som kartläggningen föreslår, det kostar, men blev klart, och så kan man glömma den här knepiga saken i några år – eller hur?

Nej, inte alls. Förbättring av webbtillgängligheten är en kontinuerlig process som alla kan påverka, alla som på något sätt arbetar med webbinnehåll eller digitala tjänster. Webbtillgänglighet handlar inte om att förbättra användbarheten enbart för några som tillhör en marginell grupp.

Vad är då webbtillgänglighet?

Webbtillgänglighet innebär helt enkelt att så många som möjligt kan använda en digital tjänst så enkelt som möjligt. Uppskattningsvis mer än en miljon finländare har särskilda utmaningar i att använda digitala tjänster; t.ex. skador, ålder, läs- och skrivsvårigheter, mentala problem och svaga språkkunskaper kan göra det svårt att uträtta ärenden på nätet – i synnerhet om den digitala tjänsten inte är tillgänglig. Då man förstår olika mänskors behov, bakgrund och situationer och beaktar dessa kan man betjäna alla användare bättre.

Det tekniska genomförandet är en viktig del av webbtillgängligheten. Tillgänglighet ur ett tekniskt perspektiv innebär att tjänsten ska vara så enkel som möjlig att använda för t.ex. dem som använder tjänsten med hjälp av ett program som läser skärmen, identifierar ögonrörelser eller bara med tangentbord.

Tekniken står ändå bara för hälften; om man inte hittar det innehåll man söker eller inte förstår det, kan en tjänst inte anses särskilt tillgänglig. Exempelvis invandrare, personer med funktionsnedsättning och äldre behöver ett så klart språk som möjligt för att förstå innehållet. Alla användare har nytta av ett klart och begripligt innehåll, där man hittar det centrala enkelt och snabbt, och som lämnar så lite utrymme som möjligt för frågor och tolkning. De medarbetare som producerar webbinnehåll, såsom anvisningar, beslutstexter och nyheter, har därför en central roll när det gäller att främja webbtillgänglighet.

Tillgänglighetsperspektivet bör genomsyra hela verksamheten

Webbtillgängligheten främjas verkligen bäst när man förstår dess betydelse i vid bemärkelse och inte fokuserar endast på tekniska standarder och kodsträngar, utan på människor och deras olika situationer och behov. Detta perspektiv borde hela organisationen ha som utgångspunkt och princip för sin verksamhet. Alla som använder tjänsterna har alltså nytta av att de är tillgängliga och alla medarbetare har en roll i att främja tillgängliga digitala tjänster.

Men saker händer ändå inte av sig själv. Inom en organisation behöver det finnas någon eller några som ansvarar för webbtillgängligheten – inte för hela genomförandet, men exempelvis kartläggningen av behovet av information och utbildning, att sprida information, öka förståelsen och ta fram bästa praxis för bättre webbtillgänglighet. En kodare behöver annan information och andra råd än t.ex. en upphandlingsjurist, kundservicepersonal eller en sakkunnig som skriver beslutstexter eller, då och då vid sidan om sitt egentliga arbete, vetenskapliga artiklar för nätet.

Ledningens förståelse och stöd är ytterst viktigt; om ledningen inte inser vikten av webbtillgänglighet kommer den inte att prioriteras särskilt högt. Ledningens uppgift är att ge främjandet av webbtillgänglighet ett tydligt mandat och att säkerställa tillräckliga resurser.

Tillsammans kan vi göra digitala tjänster tillgängliga för alla!